Jag har upplevt många gånger att folk inte fattar riktigt vem jag är. Kanske är för att jag har gömt den ett tag, eller, gömt och gömt, inte visat den lika starkt som nu.

Och det är nog min kreativa sida, nu så börjar mitt "målar sinne" komma. Och det blir väll ganska bra ändå.

Men jag är sjukt trött på att alla tror att jag ska jobba bra i tex, matte, So.

Det är inte roligt, jag tycker verkligen inte att det är det minsta kul.

Däremot, så är det jätte roligt att jobba på bild och musik lektionerna, eftersom dem "talar" till mig, dem reflekterar min personlighet. Dem berättar vad jag är för slags person.

That's it.

Jag är verkligen jätte trött på att inte bli tagen på allvar.

Verkligen.

Jag är inte lika snäll som man kanske tror, jag har en plan, och den kan förstöra någons liv. Brutalt.

Jag kanske inte är världens smartaste på matte, och svenska.

Men jag är därimot bättre på att förstå en människas hjärna, jag vet hur den funkar, jag vet vilka ord man ska säga.

Jag vet hur man kan förstöra någons liv. Genom att inte göra något alls.
Jag är inte den folk tror jag är. Men genom att förstöra någons liv, kommer jag säkert inte ha hjärta till.

Men man får vad man förtjänar.

Att vara i skolan idag.

Att vara någonstanns idag.

Jag är en etisk person, jag HATAR matte och svenska. Värsta som finns. Speciellt om det ersätter bild och slöjd.

Det är ju för att jag är skådespelare.

Men ja, alla andra bara, amen chilla. Jag tänker inte chilla. Jag tycker inte om det. Jag kommer inte att tycka om det.

Cabaren är skit dålig, det tycker jag verkligen. Den är bara sexistisk. Alla större roller är killar.

Nej, usch. Jag hatar det. Nästan alla tjejer är missnöjda med sina roller. Oj vad konstigt !

Jag längtar till cabaren är över, jag längtar som fan !

Då slipper jag dem nu äckliga Torsdagarna och får tillbaka den bästa dagen i veckan.

Så jag kommer att vara sur, varje torsdag.

Usch.