Att jag var fri. Att jag kan gå min egen väg, utan alla regler omkring mig.

Att jag bara kan släppa allt.

Sist gång jag tänkte på att ta livet av mig, att inte längre finnas här, så gjorde det inte ont, det gjorde inte ont i hjärtat. Som det då har gjort alla andra gånger.

Jag, fick en konstig känsla. Tänk om jag skulle våga ? Tänk om jag skulle våga ta mitt liv. Alltså, seriöst, tänk om jag faktiskt skulle våga. Vad skulle hända efter ? Vad skulle hända med min familj, mina vänner,.. Erik ?

Hur skulle allt förändras, för dem som var omkring mig ?

Hur skulle allt bli ?

Skulle jag komma till en värld där all min "psykiska-smärta " inte skulle vara där ? Skulle det vara, frid inom mig ?

Är det värt att chansa ?..

Men jag kommer INTE ta mitt liv.

Hoppas jag..

Vafan, seriöst. Kommentera inte min blogg med namnet "anonym".
Seriöst, värdens mest irriterande ord.

Vad är det för fel på ditt namn ?
Varför inte bara skriva det ?

Seriöst, jag hatar det. Det är verkligen skit jobbigt att läsa

" Jaha, nu var det en ny kommentar.."

*Tittar på kommentaren*

" Vafan, jaså, Anonym, det vet jag vem det är ! "
Eller inte..

Så skriv ditt namn, eller skit i att kommentera.

Det var allt jag ville säga.

Jag har fått, blickar, mejl, alltså jätte mycket. Och det är inte på den positiva sidan.

Folk undviker mig, nu när dem vet sanningen. Jag har fått hemska mejl som " Varför skär du inte över strupen när du ändå håller på ??!??!?!?!" och massa liknande.

Jag menade verkligen inte.. Jag skär mig, eftersom jag inte vågar ta mitt liv. Jag vill inte ta mitt liv, jag har för mycket att förlora.

Jag har ett beroende, och det är inte så att jag väljer att skära mig.

Eller jo, jag väljer det väll.. Men jag vill inte, jag vill verkligen inte, jag vill må bra, jag vill inte skära mig.

Jag gör illa alla omkring mig, när jag gör illa mig själv.

Jag är en HEMSK människa, jag vet.

Men mitt ego verkar inte förstå att jag sårar andra, genom att såra mig.

Jag är väll bara egoistisk.

Jag fick en kommentar som gick såhär...

Fråga: nej nej :( Varför har du gjort så o; Vad gjorde du det med? (ifall man ska börja....)

//Anonym!

Svar:

Du måste fan skämta ?
Man skär sig inte för att man vill, eller ska börja. Fyfan vad omogen du är.
Jag skiter fan i vad du använder. Eller ja, kommer.

Man skär sig inte för skojs skull, seriöst.
Man, eller jag, skär mig över att jag är fruktansvärt förvirrad och mår otroligt dåligt, inom mig. Jag vill inte ha en massa uppmärksamhet. Jag lägger ut det på min blogg för att jag vill att folk ska veta.

Du ska inte börja skära dig för att du vill.
Man skär sig inte för att man vill.
Jag är BEROENDE. Det är inget jag väljer.
Taskigt läge va ?

Tänk igenom dina handlingar, innan det är försent dude.

Du vill INTE komma i samma läge som jag.

// Emma.

Jag kunde inte, jag kunde verkligen inte låta bli..

Kraften var förstor. Jag var helt förstörd i gårkväll.

Inget funkade. Jag lovade mamma att låta bli. Men jag är för svag.

Jag förtjänar inte allt jag har, inte änns nära.

Förlåt alla, snälla förlåt..

Ja, det gör den.

Jag tittade mig i speglen idag, och jag såg bara fett. En riktigt äckligt tjock person.

Jag fick verkligen panik, började nästan att gråta. Jag verkligen såg allt, och det var bara för mycket.

Nej, usch. Det ger mig verkligen panik..

Så, ja, jag kommer nog inte vilja vistas utomhus. Utan bara på mitt rum och äta max två måltid på dagen..

Jag känner verkligen inte för att gå upp mer, så då går man in på svält.

Inte för att det hör till men...

Jag satt ialla fall och målade igår kväll, blev ganska nöjd, men jag vet inte riktigt...

Men just igår, så var suddit min bästa vän.

Höhö, jag slarvade som fan..

Fluttershy ska det föreställa.. x.x

Och AppleJack..  

Och till min egen låt "Like a doll".

Det var väll allt nu..

Har du något nyårs löfte ?

Jag har. Jag ska gå ner minst 5 kg innan jag fyller 15. Därför att jag inte vill ha någon jävla ölmage.

Många tjatar alltid, " men gud, du är inte tjock" och visst, tyck så. Men det gör inte jag.
Jag ser mig själv inte som direkt smal. Alltså, bara lev med hur jag känner.

Jag vet att jag inte är "tjock", men jag är inte smal, och det vill jag. Därför tröst äter jag - SMART.

Jag känner mig oduglig. Helt "osexig" om man säger det så. Jag är 14, fyller snart 15. Man behöver inte vara "sexig".

Men det är liksom inte mig jag tänker på.. Tänk om jag inte räcker till.. För honom. Att jag inte är tillräcklgt fin..

Men ja.