Du fann mig, du fick mig på fall, nu älskar mig, och jag besvarar. Du är mitt allt, och jag finns alltid där för dig, tack för att du finns och du är du, tack så mycket verkligen.

Livet vore väldigt jobbigt, om inte du hade varit där, just då, just nu.

Det kommer kanske hastigt, men jag gillar dig, otroligt mycket. Verkligen.

Det kändes så underbart när vi kramades, när våra läppar nuddade varandras.
Du är underbar, och kommer alltid att vara det, oavsätt hur det slutar med oss.

Tack verkligen Erik, tack <3

Jag saknar smärtan. Smärtan som jag får när jag skär mig. Jag vill, jag vill så gärna, jag saknar det så mycket. Den underbara, underbara smärtan.

Jag vill inte känna att jag saknar det, men jag gör det ändå. Det känns sådär..

Men ett beroende är ett beroende.

Det är frustrerande att känna att något som gör illa en, kan man sakna så otroligt.

Jag har lovat mig själv att inte göra det, det är något jag måste öva bort och inte göra.

Men jag tror inte att det kommer att hålla. Men jag är envis, så det kanske funkar.

Men man vet aldrig..

Aja, god jul !