Ja. Jag gör det, just nu, inget är bra.

Edgar är död, och han kommer aldrig tillbaka, han finns bara i minnen, och dem kommer långsamt att tina bort.

Jag sitter och gråter, eftersom, jag tycker synd om Pauline, tre av hennes hundar, är döda iår. Det måste vara hemskt, jag vet hur det är, när folk/djur försvinner, och kommer aldrig tillbaka. Det är verkligen hemskt, det känns som om man aldrig ska bli hel igen, och det blir man inte. Alla säger att "såren läker med tiden", fyfan var fel dem har, såren som en gång bildas blir till ärr, och dem finns alltid kvar, man ser dem, man tänker på dem, man ångrar, man hoppas, man saknar, man gråter, man reser sig upp, man tror att allt kommer bli bra, man faller ner igen.