.. Sakta men säkert.

Jag har börjat att få små röda prickar på kroppen ( Inte finnar för er som tror det ), mina naglar börjar att bli risiga, min mage börjar att bli lite mindre (wiho), jag tror att jag har fått ögoninflamation, jag har jätte ont i halsen, och jag har SKIT ont i mitt högra öra, jag hör knappt. Och så har jag, ja, gissa. SKIT ROLIGT.

I min själ så orkar jag verkligen inte mer, inte på grund utav allt det fysiska, utan att bli sårad mer, genom så många år, jag orkar verkligen inte. Jag älskar er alla, men ni tar kål på mig. Jag vill så gärna vara med er alla, så mycket som möjligt, men jag hinner inte, jag hinner verkligen inte. Jag är ledsen.

Och sedan förstörs planer som vi har kämpat med att få till att funka.

Och så får jag panik för en julklapp som jag redan har köpt, till någon.. Men ja, den kanske är helt för töntig. Men den får nöja sig.. Den kan få kvitot och få byta.

Livet känns sådär. Men man överlever.