Just nu gör det faktiskt.

När jag mår som sämst, eller, allt börjar att bli bättre, så händer det.

Man får veta att en person, som man har förändrat livet på ( på ett positivt sätt) nu hatar en.

Och inte vill säga varför, det känns, hur ska man utrycka det. UNDERBART. Eller inte.

Jag fattar inte vad jag har gjort fel, jag fattar verkligen inte.

Gör jag fel, genom att vara den jag är ?

Jag duger inte änns till att vara en vän. Det känns bra.

Så det har varit jätte jobbigt idag. Att veta att jag inte duger till något.

Så det blir ingen övernattning i kyrkan, jag vill, fast jag vill ha min underbara grupp där, jag älskar dem, dem ger mig, eller vem som nu behöver stöd, stöd.

Verkligen underbart.

Ja, det var väll det som är just nu.