Japp, då var det gjort igen.
Elva drag med en två bladig rakhyvel. Så alltså 22 sår.

Jag gjorde det för att jag tycker att jag är oduglig. Det känns som om jag bara sårar folk.

Nu när vintern är här så känns allt så mycket kallare än vad det egentligen är. Vintern är en vacker årstid som man värmer varandras hjärtan med. Men allt är ändå så kallt.

När julen är här, då tycker jag verkligen att alla är giriga. " Jag vill ha det, och jag vill ha det." men alltså, julen är inte om ge och ta. Det är om att ge varandra en härlig julefrid och bara vara med dem man älskar mest i hela vida världen. Inte bara att ha hela tiden.

Det är jätte mysigt att julshoppa. Men inte att få en massa saker hela tiden.

Det är väll kul att få saker hela tiden, men det är inte det viktiga.

Enligt mig.

Alla har väll varit kär en gång ?
Eller två kanske..

Förr i tiden när man var liten, så kunde man bara gå fram till någon, " Hej, får jag chans på dig ?" och så får man se vad personen svarar. Inget var på riktigt. Men nu, allt är så mycket mer kompliserat. Allt.

Om kärleken ändå vore så enkelt, att bara kunna fråga, och sedan bara kunna gå vidare med livet.
Nu blir man kär i vilken person som hälst. Inget blir som planerat. Och när man väl är kär, då är den personen i huvudet HELA tiden. Usch.

Inget är lätt längre.

Och snart är det jul också. En av dem mest mysiga årstiderna på hela året. Men som tyvärr bara återkommer en gång per år också.

Kanske får man en puss under snöns virande ?
Eller kanske inte, troligen inte. Men hoppas kan man alltid.

Love is War.

Ja, det gör det. Det kommer det alltid att göra. Även om någon dör, även om någon blir sjuk. Alltid kommer livet att gå vidare. Även när våran generation är över, så börjar nästa.

Men det betyder inte att man ska slösa bort sitt liv. Upplev allt du vill uppleva. Vad vinner du genom att bara sitta i ditt lilla emo hörn ?

Ut och upplev världen.

Ta kontakt, det är det första om du vill ha en ny vän.

Du hinner inte allt, men du hinner mycket.

TA TAG I DITT LIV.

Ja, jag vet inte vad man ska kalla livet riktigt, vad är meningen med livet ? Alltså egentligen...

Jag tror att meningen med livet är att dö.

För det är något alla uppnår, vissa tidigare och vissa senare, men alla dör någon gång.

Att ta självmord är en feg utväg. Att man inte vågar längre, bara släpper det. Det kan vara skönt, jag vet, jag har tänkt tanken, till och med försökt, men jag vågar inte. Jag vet allt jag mister är en förlust.
Jag lever ett allt bra liv för att bara försvinna med det. Jag vet att folk kommer att sakna mig, och kag kommer att sakna dem.
Istället har jag blivit beroende utav att skära mig. Mycket, jag använder rakblad så att det inte blir så djupt och fula ärr efter. Men istället för djupa gör jag många. Jag döljer det med långa och tjocka tröjor. Jag tål verkligen inte tanken på hur alla behandlar alla. Inte bara i klassen utan mer ute i världen, hur man kan stå ut med sig själv att man kan ta någon annans liv. Hur man änns kan våldta någon, eller plåga någon !
Att plåga ett djur, eller att våldta det. Det är det värsta jag vet. Att man kan vara så vidrig. Jag är emot det så mycket så att det inte är sant, Därför ska jag bli vetrinär, för djuren. Vissa av mina kompisar säger " Jag skulle aldrig klara att ta något djurs liv..." då svarar jag alltid, " Jag gör det för djuret." det är väl den näst största anledningen varför jag fortfarande lever.

Mitt liv är inte värt något. Det är inte det. Ett liv i hela världen. Det kan väl inte vara så mycket värt som alla säger ?. Jag tror inte det, inte mitt liv.

Jag har gjort så mycket ont i mitt liv.
Jag tror snart att jag tappar mitt medvetande, och faktiskt snart tar någons liv. Men jag lovar, mitt liv åker före någon annans i så fall. 

Jag vet att jag har vänner, men ensamheten är ändå så nära. Fastän mina vänner, mina underbara, älskade vänner, är ännu närmare. Jag hatar att vara ensam, jag hatar att vara ensam. Hatar.

Jag klarar inte av att vara nära folk heller, jag är instängd, i en liten låda. Jag klarar inte av det.

Allt är så förvirrande.

En mask, det är allt som är framför mitt ansikte.